torsdag 28 mars 2013

köttkockar och smoothies för barn.

Skärtorsdag.
Jag har inte börjat skriva rapport än. Tror jag, om inte detta är lite som en rapport. Denna blogg. Jag har haft möte med min vän Joran och en kille som heter Jeffrey. Vi tre ska ställa ut massa teckningar, skulpturer och annat skoj den 2 maj på Larrys corner.
Kommer bli grymt. Ser mycket fram emot det. Mer info kommer senare. Men ser det som en del av mitt examensarbete också. vad är konst? vad är illustration? behövs utställningsmediet? 

Sen har jag av en slump lyssnat på värvets intervju med Peter Wahlbeck. Superbra.
Han tar upp mycket som är bra, men jag tänkte mest kring mitt eget projekt, så pratar han rätt så mycket om konst. här följer lite av hans funderingar som jag tyckte va extra intressant, eller bara väldigt underhållande. För Peter Wahlbeck är rolig.
Stand up comedian är en idrottsman, man måste träna varje dag.

Att stand up är flyktigt, men konst är beständigt.
om abstrakta bilder säger han en hel del.
Han tipsar om Himla af Klint utställning på Moderna museet i Stockholm. Abstrakt konst, jag gillar abstrakt konst. folk säger att de inte förstår. Vad är det som de ska förstå. De ska inte förstå någonting av det här med modern konst. Det är en känsla. Man målar upp fantasivärldar, som en tecknad film. Och om de dessutom innehåller humor. abstrakt humor. Färger kan vara komiska till exempel.
Han menar att konst för det mesta är alldeles för färglös och tråkig. Och förutsägbar. 
Om Ernst Billgren har en konstutställning så vet man ju vad man får för någonting. Ingenting som överraskar. Han är ju förutsägbar som konstnär. och så vill man ju inte jobba. Man vill ju inte vara förutsägbar. Men en del fastnar i fack, och så upprepar de sig gång på gång, målar i samma genre hela tiden. Det är deras grej. Men som åskådare, betraktare, så vill man ju uppleva saker...
Han har öppnat ett litet galleri där han säljer sina egna tavlor. Bara det tycker jag är himla kul. Att öppna ett galleri och sälja sina egna tavlor. Wahlbecks livs. underbart! Peter är trött på det som alltid visas. Han är trött på alla köttkockar i tv-rutan som svär och är onda mot människor. Han kan däremot se sig själv stå och laga smoothies för barn. Han är trött på upprepningar. Fegheten. På galleriets hemsida har han valt att visa på några kloka ord:
 Bara du inte är en tönt som gör vad andra vill och tycker. Följ ditt eget samvete och slicka aldrig röv. Lyd mitt råd: Sluta aldrig söka.
Hade inte riktigt tänkt att Peter Wahlbeck skulle få plats i mitt examensprojekt. Men det känns bra. För att komma framåt, så kan det vara bra att inte enbart luta sig mot andra inom samma bransch, om vi nu pratar inspiration. Imorgon ska jag jobba med just Hilma af Klint-utställningen på Moderna museet. Kul om jag skulle stöta på Peter då. Antagligen inte.
Förresten så är det påsk nu. så jag är åter på måndag. Glad ledighet!



onsdag 27 mars 2013

Struktur och kritik.

Bra dag idag. Strukturerat upp hur jag vill att boken ska te sig, kommit på lite hur jag kommer gå tillväga med balansen text och bild. Funderar lite på att göra all text på rim, efter geoff mcfetridge föreläsning. Vet inte hur det skulle kunna gynna mitt projekt dock. Skickat ur fler offerter. Får förhoppningsvis svar senare idag. Gått igenom mitt handledarmöte från i måndags. Vad är det jag ritar, vad framställer jag, och var har det sina källor. Inser att självkritik är något som jag vill brottas mer med. 
Jag försöker förtydliga mig i mina val, i vad jag gör. Så, jag har behandlat ämnet tydlighet idag. JAg har även fått ett hett tips av Joakim Ojanen: Limner journal. som det står:
Limner is a new critical journal of illustration
It's aim is to provide a platform for the exploration, critique and contextualisation of contemporary illustration.
We wish to promote interesting and intelligent illustration and initiate a discourse into wider issues related to the industry, education and social impact (or lack thereof).
We aim to provide an ever changing print space for the dissemination of essays, interviews, dissertations, treatise, manifestos, critiques, calls to arms, narrative series, visual essays and most of all great illustration.
Tycker det kändes väldigt relevant i mitt arbete, så jag beställde ett ex, min magkänsla säger att alla borde äga den. gjord av studi0 operative. här följer deras riktlinjer:
is a multi-disciplinary production and publishing studio focused on showcasing the possibilities of contemporary illustration.
We aim to provide a space to promote innovative ideas and discussion regarding the future of the discipline and produce a wide range of published matter. We will collaborate with exciting illustrators to facilitate work that is reflective of the eclecticism of illustration as a subject while exploring the increasing tendency for many illustrators to work more broadly across the visual arts.
We are dedicated to promoting the continued importance of printed matter in the age of the internet as well as exploring the potential of online communication.
As well as individual events and publications we publish Limner, a journal which presents an ongoing discourse regarding current industry practice, education and ideas.
The studio will also act as a physical space for this discussion with seminars and lectures, as well as a content-led event to launch every publication which we hope will promote wider conversations around these subjects as well as a means of exhibiting illustration relevant to its context that is in some ways independent of the traditions of fine art.

 Mycket all kolla in och skaffa sig en uppfattning om.
Jag avslutar dagens inlägg med ännu en hiphopare. denna gång är det krigarn:

 Jeru the Damaja


tisdag 26 mars 2013

Geoff Mcfetridge

 Filmen beautiful losers har gett mig så himla mycket. En film om att skapa, att aldrig sluta vara kreativ.
Geoff Mcfetridge är med. Han slutar aldrig. Med något vad det verkar. Igår tipsade jag om en föreläsning han hade på Walker art centre Champion Studios. Nu har jag sett den. Och här följer nu mina anteckningar kring den.



Taking on projects that inspire me, and maybe will lead to other projects.
 In the real world it's a difference between being an artist or a graphic designer, but for me I work in the same way.
 The helvetica of pictures. Att det finns bilder man ofta återvänder. Motiv man kommer åter till. Han tar ett exempel  med en hand som håller i ett glas.
Och att det inte finns nå sopkorg för teckningar utan att det mesta återanvänds
All those years Ive drawed with illustrator, I actually draw like that by hand now
Vill att allt han gör ska va tydligt direkt
Så man måste stå för sitt arbete direkt. Som en övningSpännande hur han arbetar, att allt jobba framåt, konturtecking, inte lyfta handen,  om nåt blir fel att man inte suddar ut, utan gör igen och igen tills det nästan blir meditativt.  Göra saker med handen fysiskt tänkande.
My head disappears when my hands are thinking
Shape can rhyme, pyramid och ett berg. Relationer i grafisk uttryck.  Gjorde poster på det temat. Visual poetry.
Art- graphic design- inbetween words
Poetry- graphics. Poesi för Geoff rimmar ofta, en lek med ord kan bli en lek med bild
Skriva en rimmande dikt, samt göra en illustration till den. Oftast två saker som händer i en bild. Binärt. En trumpet blir en cykel tillexempel.
Idag har jag inte varit så produktiv, då min mor varit på besök. jag har dock fått offert från ABA. lite jobbigt då jag inte riktigt minns vad offerten gällde exakt.
ses imorgon. Onsdag.


måndag 25 mars 2013

Pixelfabrikken.

Måndag. Igen. Det går fort nu. Jag börjar med Stina Löfgrens ord:
Terry Gilliam sa i en radiointervju att rationalitet håller dig nere på jorden medan irrationellt seende får världen att växa. En öppenhet för att exprimentera med sitt eget bildseende kan skapa nya tankekopplingar, antilogik och nonsens kan vara bra verktyg för att göra verkligheten logisk, och surrealism kan bryta vanseende och tvinga en betraktare att omvärdera. Att skapa bilder som är ologiska har möjligheten att bromsa upp tanke och blick.
Terry Gilliam är medlem i monty pyton får jag veta. och jag ser det genast i hans utlåtande. monty pyton. Exprimentera med sitt bildseende, surrealistiskt nonsens.
Jag har påbörjat ett kapitel, Illustration. som kommunikation. jag delar med mig av en process. Kring ett uppdrag för den norska litteraturtidskriften Lasso, gör jag illustrationer kring ämnet DIGITAL. Jag letar en linje i mitt berättande. I min process. Som tar sin början i texten. Jag delar här med mig av mina anteckningar och förskisser. 

Hamnar i fabriken. Som en flört med den industriella revolutionen och den digitala informationsåldern. Inget som behöver vara tydligt, mest för att ja ska komma igång. 
här har jag kommit igång.
En stil jag börjat med tidningen som jag känner hjälper till att hålla ihop alla nummer.
Har haft handledning idag. Väldigt bra. Jag ska ha med tydlig inledning och slutledning. Vi talar fritt om illustration, om våra tankar. Om vad som känns vitalt, om vad som går oss förbi. Vilka illustratörer tycker vi är intressanta. Vad har de sagt? Vad sades? Jo, att jag ska strukturera upp mina kapitel. Släppa in ett mer självkritiskt Jag. Verkligen begrunda mina val. Vad ritar jag. Normer? Ansvar som illustratör, gentemot massan, gentemot mottagaren. Vi talar konst, Vari ligger det unika? Och var ligger ansvaret hos illustratören? Än så länge har jag begrundat de texter läst, de föreläsningar jag lyssnat på. Jag har tyckt till, analyserat. NU ska jag vrida det tänket än mer mot mig själv. Känns himla spännande. Snart är vi nere i essensen. Snart.
Jag delar med mig av vad det verkar som en väldigt bra föreläsning med Geoff Mcfetridge. Talar kanske inte helt nödvändigt för mitt arbete, men om illustration. I en mer grafisk vridning. 
Vad det verkar. God tortellinimåndag!


fredag 22 mars 2013

halvdag.

Under veckan så har det blivit ett par övertidstimmar, vilket gör att jag kommer gå redan efter lunch idag. Har lite andra saker att stå i. Men dagen har inte gått fruktlös. Jag har skickat offert om min tänkta inlaga. Sedan har jag varit i kontakt med en gammal skolkamrat som driver en risoprintingstudio tillsammans med några andra. PEOW studio. En underbar teknik. Jag har funderat på den ända sen jag såg ett filmklipp med Craig Atkinson, där ett av hans zines grab the uranium trycks i en risoprinter. Klippet hittar ni här. Känns bra att faktiskt försöka bestämma utformningen redan nu, så jag skapar en deadline för mitt projekt.
Jag har även gjort ett kort till min gode vän Billy da future, som ska få lite post av mig.

Tänker att detta på A3, risoprintat skulle va fint. Jag har även fått förfrågan att vara med i en utställning på Larrys corner i början av Maj. Jag svarade ja. Tillsammans med min vän Joran Annars så är helgen fylld av fixa hemma-grejer. Men jag ger mig själv i läxa att försöka styra upp mina kapitel något mer inför måndagens samtal med handledare. Samt skapa vidare som sagt. Skål

torsdag 21 mars 2013

De sex tänkande hattarna

We must view illustration as decidedly democratic, intended for distribution to the masses instead of an elite few
- Steven Heller and Seymour Chwast.
Erhöll boken Illustration- a visual history, skriven av ovan nämnda herrar.
Enligt min handledare så skulle introduktionen ställa illustrationen mot konsten. som jag närmat mig tidigare. Introduktionen var bra. resten va dåligt. visst, lite bilder av Henrik Drescher som va fina. någon annan av Nora Krug va också fin. Men resten... Tråkigt. ointressant. Sen har jag diskuterat lite illustration med Jan, som va utbytesstudent i vår klass i höstas. Jan är från Prag. Han menar att i Prag, och i hans klass så är det väldigt mycket gilla eller hata illustration. Stil och Trender. Trenden i Prag är väldigt hipstrig enligt honom, med art brut ( konst som är rå,i inte övertagen av kunskap) och överdrivna färger. Han skickade en länk till en blog som hans klasskompisar har. den hittar ni här. Vissa grejer var fina, vissa grejer liknar det mesta man ser, vissa grejer liknar mina. vi kom överens om att skicka en varsin bild vi gjort under dagen till varandra. 

Jag skickar den ja delar med mig av i detta inlägg. Bra dag idag. Diskuterat trycktekniker med mina klasskamrater, Risoprint är suveränt. Försökt reda ut mina kapitel. Mina riktlinjer.
Skrivit stödord, de går såhär:

  • Yrket i jämförelse
  • Konst vs illustration och andra hållet runt
  • Text + bild = sant?
  • Komposition
  • Stil- en undersökning
  • Illustration- en problemlösare
  • Materialnörderi
  • Tid
  • Struktur
  • Kunskap
  • Linjen
  • Rummet. som skapande plats. Som tillflyktsort.
Lite löst. Sen har jag funderat över Edward de Bonos sex tänkande hattar. Som sätt att se på en skapande process. Hattarna är riktlinjer till ett klart projekt. Hur man kan tänka, hur man kan gå tillväga.  

  • Vit hatt- Info- faktasamlande, man läser sina böcker. tar anteckningar funderar över det väsentliga.
  • Röd hatt- magkänsla, gör val för att det känns bra. Tänker på den bredare massan
  • Svart hatt- letar efter projektets baksidor.
  • Gul hatt- att tänka positivt.
  • Grön hatt- kreativitet, lösningar på problemen.
  • Blå hatt- innehavare av kontroll.
KLAR!
Jag jobbar till stor del enligt Hattprincipen, men jag har på mig flera hattar samtidigt, blandar röd o gul, får en orange hatt osv. 
Mitt arbete börjar få lite mer struktur. 

Även fast mitt skrivbord ,idag, ser lite kaosat ut.
Jag pustar ut lite och ritar vidare. Idag ska jag titta på konst. Kristoffer Hedberg på NAU Gallery. Tack.

onsdag 20 mars 2013

Illustration is the beginning of selling out


The vocabulary of the illustrator has to be expanded into authorship. Contemporary illustration in our current marketplace is reflecting the machine and not the personal viewpoint of the illustrator. The groundwork has been in the comic area with graphic novels and animation. In order to gain control of their own subject matter, illustrators are going to need more than drawing and painting skills. Combining words and images will demand a strong liberal arts component, particularly in literature and writing. 
Så säger Marshall Arisman i boken ja läst fragment av idag. Marshall har bland annat jobbat som grafisk designer för general motors. Tog sin examen från Pratt institute i New York redan 1960. Tycker det känns som spännande idéer. Integreringen, text och bild.
Jag har idag funderat just det. Hur jag nu, i än mer skala, försöker mixa ord och bild. att skapa en helhet. Som min klasskamrat Minna sa ang bilderböcker. Att en person som hon har kontakt med inom bilderboksbranschen menar att bild och text ska sitta ihop. Ska bilda en helhet. Illustration. Vad spännande det är. Men jag sollar såklart en hel del när det gäller information då tanken är att jag ska skapa min egen information. Min egen vägledning. Mina egna riktlinjer. På ett tydligt och begripligt sätt. Förhoppningsvis. Jag bläddrar vidare i Marshalls värld. Han tar upp illustration möter konst. I begreppsvärlden:


  • Fine art is pure
  • Illustration is the beginning of selling out
  • Graphic design is commercial art
  • Advertising is selling- period
Tar upp lite vad jag varit inne på i förgående inlägg. Om skillnaden är viktig?
 Jag har även lyssnat på en liten intervju med Luke Best, som ni hittar här. Bra.
Lite om hur viktigt det kan vara att få ha olika hattar/ roller i sitt skapande, för att fortsätta utveckla sig. Att inte lägga så stor vikt vid stil. Utan att ha viljan att överraska. Dels sig själv, och dels de som ser bilderna. Jag letar vidare mot mina riktlinjer som sagt. Funderar över upplägget. Kontaktar tryckerier emellanåt. Jag har tills fredag eftermiddag innan mina kapitel/ avdelningar ska kännas klara. Tydligheten. Övertid idag igen. Nu får det vara bra.

tisdag 19 mars 2013

keep rising to the top

Dagen idag har mest handlat om inspiration och manér. Jag har alltid blivit inspirerad av andra kreatörer. Från att jag började åka skateboard, där jag snabbt fick massa favoritproffs till konst till illustration, till det mesta faktiskt. Många musiker säger att de inte lyssnar på annan musik i rädsla för att bli för påverkad. Vissa författare läser inga andras texter osv. De måste väl ljuga? Frank Höhne säger till och med att han inte tittar åt andra kreatörer. hmm... Jag är väldigt för inspiration. Jag anser även att inspiration och manér hör ihop. Såklart enligt mig. Att hela tiden leta uttryckssätt. att aldrig fastna. som jag varit inne på innan. Jag har idag läst ur Handen och Huvudet, av Stina Löfgren. Hon tar också upp manér på ett sätt som jag helt håller med om... Så kan manér vara både en vertygslåda ( du känner dina verktyg väl och de underlättar ditt arbete) men också något som begränsar dig från att hitta nya sätt att arbeta ( och lösa problem).  Att man ska fokusera på bildlösningar istället för att fokusera på bildutseende man antagit som sitt. Att man passivt använder sig  av en viss estetik för att avvika (=inte bli omtyckt= inte bli anlitad= bli fattig). Istället ska man skapa motbilder till de beskrivningar som redan existerar. I ett försök att bredda sina perspektiv. 
Hon avlsutar kapitlet om manér med orden: Smak och tycker när det kommer till manér är föränderligt men ens sätt att tänka är inte lika förgängligt.
Jag gillar verkligen det sista där. om att ens tankar inte är lika förgängliga. 
Hur idén kan vara unik.
Jag har även sett likheten i manifest och manisk. Lustigt att jag inte sett den tidigare. Jag driver ifrån idéen om manifest mer och mer. ser det nu som riktlinjer i min undersökning, i min utveckling. jag känner mig peppad till detta med komposition. hur till synes vitt skilda bilder kan skapa så intressanta relationer med varandra. som nedan.
nu ska jag rensa avlopp och tömma det sista i gamla lägenheten. Med andra ord. Jag stämplar ut och återkommer imorgon. Onsdag.

måndag 18 mars 2013

you fucking onionhead bastard


Idag, Måndag igen. och deadline för inskick av projektbeskrivning till konstfack2013.se

Jag har funderat mycket på den kreativa processen, på mitt tecknande och på lärande inom illustration. Hur ter sig det kreativa yrket? Hur skiljer det sig från andra yrkesarbetare? Jag vill sätta väckarklockan på samma tid som rörmokaren, teckna i takt med fönsterskrapan och stämpla ut och åka hem samtidigt som bildelsmontören. Men vad är det jag vill få ut av det?
Mina frågor och funderingar delar jag med många inom mitt arbetsområde.
Där av denna undersökning. Jag letar efter svar på mina frågor, dels inom redan skrivna texter och dels genom mina egna. Ett förhållande mellan text och bild.
Vad letar jag efter i en bild?
Mina frågeställningar är mina kapitel i detta arbete. Mina verktyg är texten, bilden och linjen.
Och jag, är både betraktare och objekt.


Rubriken till detta blogginlägg är lånad från låten "onionhead" med Sean P.
Dagens hiphopare:

Genom dessa hiphop-porträtt känner jag en lekfullhet som är nyttig för mitt projekt. Att testa nya sätt att framställa dem, men samtidigt ha dem som en serie. Jag börjar även forma mina kapitelfrågor. Känner att uppstaplingen bör bli klar denna vecka för fortsatt utveckling.
Jag har inte läst något sen i fredags. Känns helt ok. Men jag märker att mina funderingar tar vid i de texter jag tagit del av hittills. Vilket betyder att de är väldigt aktuella för mig i min undersökning. Skönt. Inget är läst i onödan.
Jag känner mig väldigt inspirerad idag. Av texter, hiphop, samtal. Ett av de samtalen står Kate Bingaman Burt för. Se och lyssna här.
Vidare idag ska jag läsa lite ur Stina Löfgrens Handen och Huvudet. Och rita vidare.




fredag 15 mars 2013

målat och tecknat


Fredag. Jag börjar med en bild. En tolkning av en bild som Alexandra beskriver. Texten är lång, men innehåller asymmetri, zick zack, speglar, rök, stolar surrealism mm. 
Jag har betat av Tecknarens manifest av Alexandra Falagara, som nämnd tidigare, och tidigare ändå. Riktigt bra hjälpmedel. Funderar lite hur jag ska ta itu med den. Jag hoppar lite. Hon undrar över många saker. Som att varför man måste vara så bekväm, att använda sig av samma metoder igen och igen och... Vissa gör det. Vissa hakar upp sig på sina metoder. Och för vissa fungerar det. Men här känner jag det motsatta. Som jag tagit upp innan så vill inte jag fastna i något fack, som tex spröda blyertsfacket, ordentligt uttjatat. Men av bekvämlighet och lathet så fortsätter det vara populärt. Alexandra liknar det vid musik, att hon inte vill lyssna på samma skiva på repeat. Hon vill höra nya låtar. Jag har dock lyssnat på låten Bra med Cymande från 1972, flertalet gånger idag. Har inte tröttnat.
Jag har iallafall strukit under lite saker i manifestet som jag gillar extra mycket. Jag tar dock inte upp allt här. Vi drar igång:
Det är intressant att konturerna man tecknar bara betecknar avgränsningen mellan föremål. Att de egentligen inte finns. Men att en teckning av tex en lampa är just en lampa, hur har vi lärt oss läsa streck egentligen?
Hon tar upp arbete. Att arbeta. jag citerar:
Ett arbete ska inte vara som Autobahn. Ett arbete ska vara en bilfärd där man tar den finaste vägen man hittar, även om det är en omväg. Så hittar man ställen där man kan stanna för att titta på utsikten, eller för att ta sig ett bad.
Det känns så tydligt. Hennes språk. Tydlighet. Det är något jag tycker om att diskutera. Varför ska konst vara så svårt? Ska man behöva ha doktorerat i konstvetenskap för att förstå vad som händer inom konsten idag? Språket man använder sig av behöver inte alls vara svårt= exkluderande. Utan språket illustration, är ju till för att hjälpa, förstärka. Precis som text. Att läsa Alexandra Falagaras manifest är inte svårt. Man vaggas in bland orden, hänger med på liknelserna. som den om fantasi: Jag vet, allt handlar om fantasi, Jag tror inte man ska underskatt fantasins möjligheter... Man kan krympa sig till en myras storlek och man kan låtsas att man inte syns, men man blir inte osynlig för det.
Känslan är äkta iallafall. Om vi tar det med tydlighet igen. Språket. Att inkludera alla, oavsett kunskap inom området illustration, tycker jag är viktigt. Man behöver inte nödvändigtvis tänka förenkling, utan förmedling
Jag och Marcus Gunnar har också diskuterat text. Hur en text kan vara medryckande. Beroende på vilket slags språk den använder sig av. Är det mer mot talspråket eller mer mot det regelrätta språket? Regelsystem är något man använder sig av innan man är säker på sin egen sak.
För att skapa något som verkar levande, måste vi använda oss av asymmetri. Ens ögon sitter inte på samma linje, ens fötter är inte exakt lika stora.
Längtan efter det symmetriska ter sig slutligen som något barnsligt och ängsligt.
Alexandra skriver om det tanklösa tecknandet. att det är viktigt, lika viktigt som uppvärmningen är för en joggare. Man undersöker sina verktyg, testar möjligheter. kroppen mot ens material. Spännande. 
Nu är det snart helg. Någon timma kvar. Sen ska jag flytta. Skål!

torsdag 14 mars 2013

vi diskuterar förhållande.


Ok. jag har lyssnat på Ghostface Killah en hel del på sistone, så det föll sig naturligt att rita honom i morse. Jag valde att gå in med olikfärgade papper, lite collage samt blyerts.Kändes strålande. fortfarande A5 dock. Sen läste jag lite mer i tecknarens manifest. Fint parti om stiftpennor: Det finns billiga stiftpennor, sådana man brukar få av företag. De har lite halvtjocka blyertsstift som inte är speciellt hårda. Vad man än tecknar med dem så blir det fint... Lite längre ner står det... När spetsen blir trubbig vänder man bara pennan ett halvt varv och fortsätter med den skarpa sidan. Linjerna blir ändå mjuka och vänliga. Det passade mig bra eftersom jag tecknade ganska gulliga motiv. 
Tycker att det passar in på mina funderingar kring material. jag har fortsatt i det tänket idag, då jag ritat bilder planlöst, med olika pennor, på vitt papper. mest för att testa. Sen ordnade jag upp bilderna i photoshop, enligt Frank Höhnes teknik. Försöker att hitta en väg ur bekvämligheten, en väg ur stiltänket. Att fastna i en och samma stil är en skrämmande tanke som jag ofta försöker kämpa emot. vill behålla en bredhet i mitt skapande. 

Jag och min klasskamrat Marcus Gunnar ( han skriver om sitt examensprojekt här)
har diskuterat förhållandet mellan text och bild, och frånvaron av förhållande. Hur intressant det är med text och bild. Jag jobbar gärna med text  i mina bilder. Hur man, om texten inte går att förstå, om den är skriven på tex mandarin, söker sammanhang enbart i bilderna. Vilken del hör till vilken. hör texten till bilden, eller bilden till texten. Vad händer om man vänder på steken. Att bilden är det viktiga, och texten ett verktyg för att förstå bilden? 

onsdag 13 mars 2013

stora målardagen

Idag har mina examenssysslor vilat. Jag har istället målat nya lägenheten. Valde äggvit på väggarna. Vilken rymd det blev! Igår, när jag var iväg till färghandeln så kom jag att tänka på material. Återigen kring hur Claes Jurander var kritisk till materialnörderiet. På färghandeln så är det viktigt med kvalité. Alla deras penslar målar fint såklart, och de som målar finast kostar upp emot 400:-. Jag köpte ingen. Det finns sandpapper som slipar finare än andra. Allt behövs, till något, vad det verkar. Jag försöker själv att inte vara så materialfascistisk. Men vet att det bara är ett speciellt limstift som fungerar, älskar stabilo-pennor, tycker inte om för vitt papper, har svårt för de hårdaste av blyertspennor, tycker de gnisslar så otäckt mot papperet. Och så vidare. Hur man blir fast vid vissa val. Hur tex Joakim Pirinen kan bli helt upp i gasen om det speciella bläck han använder, är slut. Hur en av mina klasskamrater drabbas av lättare panik då hans favoritpapper inte tillverkas längre.  Hur alla dessa val, flera komna ur erfarenhet uppstår? Åter till dagen idag.
Diskuterade med min frus bror, som är målare till yrket, om tid, om arbetssätt. Jag berättade om mitt examensarbete. Han menar att som yrkesarbetare så går det inte att ta med sig jobbet hem. Vilket är väldigt få förunnat i dagens samhälle. Man kan inte ta med sig huset man målar, hem till sig. Man kan inte ta med sig någon annans fönster som måste putsas, hem, för att man inte hann klart. Utan då återkommer man imorgon. Och det är en stor skillnad mellan tex yrket målare, och yrket illustratör. Här kan man som illustratör dock ha en plats, en atelje, eller kontor, att gå till. Jag kan inte jobba så bra hemma, utan behöver en plats till mitt ritande. En plats jag inte behöver städa varje gång jag använder den. En plats där kaffekoppen sällan blir diskad, och dammtussen i hörnet aldrig tycks få egna ben.
Alexandra Falagaras manifest tar också upp detta med plats, där hon menar på att det behövs ett utrymme som är hennes. Sitt egna rum.
Nu är det snart kväll, jag skriver på övertid. Det har blivit dags för andningskurs på DVD inför förlossningen. Vi har kikat på den förut. Den är ingen blockbuster.

tisdag 12 mars 2013

genomgång

I tecknarens manifest skriver Alexandra Falagara om hur det kom personer till skolan som menade på att bara man har en laptop så kan man jobba vart som helst i hela världen. Skrämmande tanke, hon såg framför sig en stekande sol, mitt i öknen, utan ritbord. Medan de, såg häftiga städer såsom Paris eller Tokyo. Sen läser jag vidare i Steven Heller och Marshall Arismans bok, the education of an illustrator.
ett kapitel heter the end of illustration. Hemska tanke. Men Steven Heller menar på att digital media, photoshop, påverkar hur designers ser på illustration. Som något de själva kan utöva. digitala collage etc. Visst kan kapitlet kännas lite gammalt och mossigt, lite som jag ofta är. Motståndare till alltför ren digital illustration. han menar på att de som beställer illustrationer, lättare kan ändra utan tillstånd. Han menar att hans text ska ge en ingång till att se hur illustration har utvecklats och vilken roll den spelar idag. Detta samtidigt som min klasskamrat kommer och visar hur wacom inkling fungerar. En scanner fästs på papperet och scannar in den digitala pennans rörelser, så det dels blir en bild i photoshop och på papperet. Framtiden, nja, hellre ännu ett tillvägagångsätt, ännu ett val att göra. Medan Frank Höhne bara använder photoshop till att arrangera sina bilder. Hur viktiga är valen man gör?


Jag hade genomgång idag, med min handledare. Vi talade om skillnaden mellan illustration och konst, att det är klienten som är skillnaden. Hur ser yrket ut? Hur skapar man sin egen identitet. Vi talade om grunden= folklig= massmedial. Klimatet inom illustration. Jag ska jobba upp mina frågeställningar som olika kapitel, där teckningarna och mina funderingar blir som ett kartotek.
Imorgon blir det till att läsa vidare i tecknarens manifest och måla en lägenhet. min frus ena bror är målare till yrket. Kommer bli en fröjd o se. Tycker om tanken på hur knegare är så himla skickliga på det de gör. Som att måla. Yes!

måndag 11 mars 2013

tecknarens manifest.


slick rick the ruler. dagens hiphopare.
Min helg har varit bra. Jag har påbörjat inflyttning till nya lyan. Vi hamnar i örby. Jag o min kära fru.Och idag är det måndag. Jag började dagen med att rita dagens hiphopare. Slick the rick. Försökte förenkla lite mer än de förra. Blev nöjd. Sen tittade jag på ett föredrag med Frank Höhne. har talade om hur han började sin bana som illustratör, om hans syn på illustration, inspiration. typografi. väldigt intressant. de små bilderna här är mina anteckningar från det. Jag blev väldigt peppad, och är fortfarande.
Sen fortsatte jag läsa Klimowskis bok, on illustration, då jag, om sanningen ska fram, inte läst något i helgen. Efter lunch. kl14 idag, så träffade jag Alexandra Falagara. ett väldigt intressant och givande möte. jag köpte ett exemplar av hennes masterarbete. 
Tecknarens manifest. Verkar riktigt intressant.Jag har bara bläddrat lite i den än så länge. Vi talade om tid. Hur frilansande illustratörer tar sig an tiden i sina uppdrag. Ska man vara anträffbar gentemot kunden dygnet runt, ska man jobba ihjäl sig på helgen? Vi båda tycker nej, tänk som en knegare. som en fönsterputsare. som älskar att putsa fönster. Tänk er att ni börjar jobbet kl 07. slutar kl 16. Ibland alldeles för tidigt, som efter lunch, ibland lite efter. Och ytterst sällan, några andra tider. man älskar sitt jobb, men gör det inte dygnet runt. intressant. Vi diskuterade även lärande. kring hur och vad som man lär sig under skoltiden. Det processinriktade inom illustration. Hur yrket illustratör tas om hand. jag hoppas få samtala mer med henne under min projekttid. 
från tecknarens manifest:
En illustratör lever med sina bilder dag och natt- men arbetar inte dygnet runt. En illustratör måste vara ledig.

Jag ger mig själv i läxa tills imorgon att läsa lite ur denna bok.

fredag 8 mars 2013

När man ritar hästar.




















Fredag. Jag har läst ut Claes Juranders bok, när man ritar hästar. Tänkte diskutera den lite. Claes har bra tankar. Nyttiga tankar, mycket tankar. Som jag också behandlar. Som många illustratörer behandlar. Intressant. Här delar jag med mig lite av det som jag fann mest intressant, samt egna reflektioner. I min projektbeskrivning skriver jag om viljan att sätta upp regler, kring pennor och material mm, men när Claes skriver om Walter T Fosters bok, drawing horses, en how to do-bok om att rita hästar. Där Walter radar upp en hel inköpslista av underliga ting som ska hjälpa läsaren att rita, så blir jag tveksam. Varför ska jag styra min process så. Var leder det? Jag ser hellre regler kring hur jag tar mig framåt. som tid. delprojekt mm. Där jag behandlar yrket illustratör.
Jag stryker under:
Claes ställer frågor såsom, var ligger kunskap i teckning? i övningar, i ögonen, i hjärnans perception, i materialkännedom. Ritar man bättre på ett dyrare papper? behöver jag veta allt om gräng i papperets struktur för att bli en bra tecknare. En bra illustratör. Behöver jag, som tecknare av hästar, veta namnen på samtliga hästraser? Eller sitter kunskapen istället i att inte kunna, då yttre kunskap grumlar ett r e n t seende? Blir man bättre om man inte kan något? Genom att undvika allt vetande? Det mesta handlar om hur man gestaltar. Ritar man bättre ju äldre man blir? Han undrar vad som är kunskap i teckning. Det handlar bara om tecknaren, seende och dess gestaltning. Vidare om teckning, detta märkliga språk som vi nyttjar från tidiga barnår till döden. Att vi kan läsa något så abstrakt som en linje som en kontur av något fysiskt.
Vad man behöver av en linje för att förstå? För att läsa in. Att teckning snabbt eliminerar tanken på ett enda facit. Att en tecknares utgångspunkt ligger i viljan till någon slags kommunikation. Vad är det då som göres när man tecknar? Utförs ett arbete? Idkars en hobby? 
Jag har funderat mycket kring vad kunskap gör för ens tecknande, för ens uttryck. Vad ska skolorna handla om? Som en diskussion jag och min klasskamrat Minna hade idag. Vi menar på att examensprojektet är en stor källa till lärdom, ett projekt man själv väljer, och att vi båda jobbar kring lärande, kring vad och hur och varför vi gör valen vi gör som kreatörer. att med examensprojektet ser vi chansen att utmana oss själva, utvecklas. Spännande. Jag stryker vidare:
En vanlig rekommendation för att lösa en tecknares ekonomiska utanförskap är att bilda eget företag. ok. då ska en strategisk omvärldsanalys göras, vad är det som fattas här i världen? en teckning på ännu en häst?

Att vi alla har en plats, att det gäller att hitta den. Det finns ju så många vägar att ta, bland alla bilder och intryck.
jag citerar: Ofta påtalas att människor på landsbygden för 150 år sedan under hela sitt liv sammanlagt såg betydligt mindre bilder än den nutida människan gör på en timme. Jag vet inte om detta är sant. Jag vet heller inte om min anmoders relation till de fåtaliga bilder som kom i hennes väg, men jag gissar på att mötet med en enda bild för henne måste ha varit enormt laddat. Jag vet av erfarenhet att de flimmer av bilder som vi stundligen möter snart tenderar att ge oss utmattningssymptom.
Han avslutar med att bottna i den ljuva praktiken, att han inte kan svara på frågan om hur man ritar en häst med annat än: Gör det!
Tecknandet som en väg till seende, växande och kunskap till något som i första hand är ett, i ordets två betydelser, intagande mänskligt tillstånd mer än en personlig egenskap.

Snart är det helg. Jag kommer under helgen läsa Klimowskis bok on illustration,Jag kommer att rita och fundera. Men samtidigt så är det helg. Jag ritar och läser såklart för eget intresse.


torsdag 7 mars 2013

dagen med annat på schemat

Idag har jag jobbat hemma. Jag har fått mail av norska tidningen, de gillade min affisch. kul!
Jag har även lärt mig massor inför min kommande livsroll som far. Temadag på Danderyds sjukhus.
Tex så när barnet föds så är huvudet en tredjedel av totala kroppsmassan. Sen när det det skulle tas broschyrer så var det alla vi blivande fäder i lokalen som gick fram. Intressant.
Annars så såg jag en intervju med Frank Höhne, illustratör från Berlin som jag tagit upp tidigare. Han har en sådan bra, inspirerande syn på yrket illustratör. se den, bli inspirerade!

onsdag 6 mars 2013

tiden























Idag har jag funderat över tiden. inte tiden som fisken står i ugnen eller när bussen kommer, utan tiden jag jobbar på dagarna. När är jag som mest effektiv. när arbetar jag bäst. 
Min handledare Josefine och jag diskuterade detta. Att som illustratör är det enkelt att kunna erbjuda kunden all tid man har. Exempel som att få ett jobb på fredagen där man ska ha första utkastet klart på måndagen. Med helgen emellan. Och ändå klagas det på att vi illustratörer kämpar i motvind för att få det till ett yrke. 
Jag arbetar bäst på dagen, och jag gillar fasta tider. därför har jag anammat en vanlig kontorstjänst. 9-17, med chans till övertid. jag äter mat klockan 12 och fikar med kamrater kl 15. kanske kommer jag applicera flextid, tycker det verkar praktiskt. och efter kl16 gör jag dagens blogginlägg.












Jag har även ritat R A the rugged man, och gjort illustration till den norska tidskriften Lasso.

tisdag 5 mars 2013

läsning


jag läser Claes Jurander, Andrej Klimowski, Andrew Hall och Frank Höhne. sitter även med illustrationer till ett norsk litteraturmagasin som heter Lasso. ämnet är DIGITAL. att jobba mot Lasso ger mig utmaning som passar bra till min utforskning. senare idag har vi möte med utställningens curator. jag vill att min del ska vara lite som en skön läshörna.

måndag 4 mars 2013

1:a inlägget

hej. Inom kort så kommer mer information om denna logg.