fredag 15 mars 2013

målat och tecknat


Fredag. Jag börjar med en bild. En tolkning av en bild som Alexandra beskriver. Texten är lång, men innehåller asymmetri, zick zack, speglar, rök, stolar surrealism mm. 
Jag har betat av Tecknarens manifest av Alexandra Falagara, som nämnd tidigare, och tidigare ändå. Riktigt bra hjälpmedel. Funderar lite hur jag ska ta itu med den. Jag hoppar lite. Hon undrar över många saker. Som att varför man måste vara så bekväm, att använda sig av samma metoder igen och igen och... Vissa gör det. Vissa hakar upp sig på sina metoder. Och för vissa fungerar det. Men här känner jag det motsatta. Som jag tagit upp innan så vill inte jag fastna i något fack, som tex spröda blyertsfacket, ordentligt uttjatat. Men av bekvämlighet och lathet så fortsätter det vara populärt. Alexandra liknar det vid musik, att hon inte vill lyssna på samma skiva på repeat. Hon vill höra nya låtar. Jag har dock lyssnat på låten Bra med Cymande från 1972, flertalet gånger idag. Har inte tröttnat.
Jag har iallafall strukit under lite saker i manifestet som jag gillar extra mycket. Jag tar dock inte upp allt här. Vi drar igång:
Det är intressant att konturerna man tecknar bara betecknar avgränsningen mellan föremål. Att de egentligen inte finns. Men att en teckning av tex en lampa är just en lampa, hur har vi lärt oss läsa streck egentligen?
Hon tar upp arbete. Att arbeta. jag citerar:
Ett arbete ska inte vara som Autobahn. Ett arbete ska vara en bilfärd där man tar den finaste vägen man hittar, även om det är en omväg. Så hittar man ställen där man kan stanna för att titta på utsikten, eller för att ta sig ett bad.
Det känns så tydligt. Hennes språk. Tydlighet. Det är något jag tycker om att diskutera. Varför ska konst vara så svårt? Ska man behöva ha doktorerat i konstvetenskap för att förstå vad som händer inom konsten idag? Språket man använder sig av behöver inte alls vara svårt= exkluderande. Utan språket illustration, är ju till för att hjälpa, förstärka. Precis som text. Att läsa Alexandra Falagaras manifest är inte svårt. Man vaggas in bland orden, hänger med på liknelserna. som den om fantasi: Jag vet, allt handlar om fantasi, Jag tror inte man ska underskatt fantasins möjligheter... Man kan krympa sig till en myras storlek och man kan låtsas att man inte syns, men man blir inte osynlig för det.
Känslan är äkta iallafall. Om vi tar det med tydlighet igen. Språket. Att inkludera alla, oavsett kunskap inom området illustration, tycker jag är viktigt. Man behöver inte nödvändigtvis tänka förenkling, utan förmedling
Jag och Marcus Gunnar har också diskuterat text. Hur en text kan vara medryckande. Beroende på vilket slags språk den använder sig av. Är det mer mot talspråket eller mer mot det regelrätta språket? Regelsystem är något man använder sig av innan man är säker på sin egen sak.
För att skapa något som verkar levande, måste vi använda oss av asymmetri. Ens ögon sitter inte på samma linje, ens fötter är inte exakt lika stora.
Längtan efter det symmetriska ter sig slutligen som något barnsligt och ängsligt.
Alexandra skriver om det tanklösa tecknandet. att det är viktigt, lika viktigt som uppvärmningen är för en joggare. Man undersöker sina verktyg, testar möjligheter. kroppen mot ens material. Spännande. 
Nu är det snart helg. Någon timma kvar. Sen ska jag flytta. Skål!