vi diskuterar förhållande.

Ok. jag har lyssnat på Ghostface Killah en hel del på sistone, så det föll sig naturligt att rita honom i morse. Jag valde att gå in med olikfärgade papper, lite collage samt blyerts.Kändes strålande. fortfarande A5 dock. Sen läste jag lite mer i tecknarens manifest. Fint parti om stiftpennor: Det finns billiga stiftpennor, sådana man brukar få av företag. De har lite halvtjocka blyertsstift som inte är speciellt hårda. Vad man än tecknar med dem så blir det fint... Lite längre ner står det... När spetsen blir trubbig vänder man bara pennan ett halvt varv och fortsätter med den skarpa sidan. Linjerna blir ändå mjuka och vänliga. Det passade mig bra eftersom jag tecknade ganska gulliga motiv. 
Tycker att det passar in på mina funderingar kring material. jag har fortsatt i det tänket idag, då jag ritat bilder planlöst, med olika pennor, på vitt papper. mest för att testa. Sen ordnade jag upp bilderna i photoshop, enligt Frank Höhnes teknik. Försöker att hitta en väg ur bekvämligheten, en väg ur stiltänket. Att fastna i en och samma stil är en skrämmande tanke som jag ofta försöker kämpa emot. vill behålla en bredhet i mitt skapande. 

Jag och min klasskamrat Marcus Gunnar ( han skriver om sitt examensprojekt här)
har diskuterat förhållandet mellan text och bild, och frånvaron av förhållande. Hur intressant det är med text och bild. Jag jobbar gärna med text  i mina bilder. Hur man, om texten inte går att förstå, om den är skriven på tex mandarin, söker sammanhang enbart i bilderna. Vilken del hör till vilken. hör texten till bilden, eller bilden till texten. Vad händer om man vänder på steken. Att bilden är det viktiga, och texten ett verktyg för att förstå bilden?