stora målardagen

Idag har mina examenssysslor vilat. Jag har istället målat nya lägenheten. Valde äggvit på väggarna. Vilken rymd det blev! Igår, när jag var iväg till färghandeln så kom jag att tänka på material. Återigen kring hur Claes Jurander var kritisk till materialnörderiet. På färghandeln så är det viktigt med kvalité. Alla deras penslar målar fint såklart, och de som målar finast kostar upp emot 400:-. Jag köpte ingen. Det finns sandpapper som slipar finare än andra. Allt behövs, till något, vad det verkar. Jag försöker själv att inte vara så materialfascistisk. Men vet att det bara är ett speciellt limstift som fungerar, älskar stabilo-pennor, tycker inte om för vitt papper, har svårt för de hårdaste av blyertspennor, tycker de gnisslar så otäckt mot papperet. Och så vidare. Hur man blir fast vid vissa val. Hur tex Joakim Pirinen kan bli helt upp i gasen om det speciella bläck han använder, är slut. Hur en av mina klasskamrater drabbas av lättare panik då hans favoritpapper inte tillverkas längre.  Hur alla dessa val, flera komna ur erfarenhet uppstår? Åter till dagen idag.
Diskuterade med min frus bror, som är målare till yrket, om tid, om arbetssätt. Jag berättade om mitt examensarbete. Han menar att som yrkesarbetare så går det inte att ta med sig jobbet hem. Vilket är väldigt få förunnat i dagens samhälle. Man kan inte ta med sig huset man målar, hem till sig. Man kan inte ta med sig någon annans fönster som måste putsas, hem, för att man inte hann klart. Utan då återkommer man imorgon. Och det är en stor skillnad mellan tex yrket målare, och yrket illustratör. Här kan man som illustratör dock ha en plats, en atelje, eller kontor, att gå till. Jag kan inte jobba så bra hemma, utan behöver en plats till mitt ritande. En plats jag inte behöver städa varje gång jag använder den. En plats där kaffekoppen sällan blir diskad, och dammtussen i hörnet aldrig tycks få egna ben.
Alexandra Falagaras manifest tar också upp detta med plats, där hon menar på att det behövs ett utrymme som är hennes. Sitt egna rum.

Nu är det snart kväll, jag skriver på övertid. Det har blivit dags för andningskurs på DVD inför förlossningen. Vi har kikat på den förut. Den är ingen blockbuster.