you fucking onionhead bastard

Idag, Måndag igen. och deadline för inskick av projektbeskrivning till konstfack2013.se

Jag har funderat mycket på den kreativa processen, på mitt tecknande och på lärande inom illustration. Hur ter sig det kreativa yrket? Hur skiljer det sig från andra yrkesarbetare? Jag vill sätta väckarklockan på samma tid som rörmokaren, teckna i takt med fönsterskrapan och stämpla ut och åka hem samtidigt som bildelsmontören. Men vad är det jag vill få ut av det?
Mina frågor och funderingar delar jag med många inom mitt arbetsområde.
Där av denna undersökning. Jag letar efter svar på mina frågor, dels inom redan skrivna texter och dels genom mina egna. Ett förhållande mellan text och bild.
Vad letar jag efter i en bild?
Mina frågeställningar är mina kapitel i detta arbete. Mina verktyg är texten, bilden och linjen.
Och jag, är både betraktare och objekt.

Rubriken till detta blogginlägg är lånad från låten "onionhead" med Sean P.
Dagens hiphopare:

Genom dessa hiphop-porträtt känner jag en lekfullhet som är nyttig för mitt projekt. Att testa nya sätt att framställa dem, men samtidigt ha dem som en serie. Jag börjar även forma mina kapitelfrågor. Känner att uppstaplingen bör bli klar denna vecka för fortsatt utveckling.
Jag har inte läst något sen i fredags. Känns helt ok. Men jag märker att mina funderingar tar vid i de texter jag tagit del av hittills. Vilket betyder att de är väldigt aktuella för mig i min undersökning. Skönt. Inget är läst i onödan.
Jag känner mig väldigt inspirerad idag. Av texter, hiphop, samtal. Ett av de samtalen står Kate Bingaman Burt för. Se och lyssna här.

Vidare idag ska jag läsa lite ur Stina Löfgrens Handen och Huvudet. Och rita vidare.